Äntligen är vi tillbaka på kontoret och får välkomna vår praktikant Siri Moström! Hon pluggar UX-design och under sin tid på Bridget kommer hon lära sig själv – och oss – ännu mer om hur riktigt snygga, användarvänliga och tillgängliga hemsidor och appar ska designas.

– Jag känner mig riktigt taggad på de här åtta veckorna. Jag tror att jag kan lära mig mer på några veckor än på ett helt år eftersom det är mer intensivt och skarpt läge”, säger Siri Moström.

Hon har läst ett av total två år på YH-utbildningen UX-design. Efter att ha pluggat media och kommunikation vid Lunds Universitet längtade hon efter en mer praktisk utbildning och sökte sig till IT-högskolan i Göteborg. Utbildningen inkluderar UI-design, affärsnytta, research-processer, programmering och UX-copy.

– Jag gillar designbiten mer än jag trodde, och jag hade gärna fördjupat mig ännu mer i UX-copy. Texten har verkligen stor betydelse för hela UX-upplevelsen.

Hur känns det att vara på din första praktik nu då?
– Det känns bra! Ni har en go gemenskap på Bridget, det är mysigt och jag känner mig välkomnad. Det ska bli spännande att få jobba i ett team och göra saker på riktigt, innan har det bara varit hitte-på.

Vad har du själv för förhoppningar inför din praktik?
– Jag ser fram emot att liksom hitta mitt sätt att jobba med UX och känna mig trygg med det. När man bara är i skolan blir man så färgad av grupparbeten och allas olika processer att det kan vara svårt att känna vilket arbetssätt som passar just mig bäst.

Har du några andra grejer du gillar, förutom att tänka på UX?
– Haha, jo men jag älskar att umgås med folk. Jag har alltid öppet hus hos mig, det är alltid någon kompis som är där. Sen gillar jag att virka och kolla på serier. Det är jätteskönt att bara koppla bort allt annat. Men jag kan inte läsa virkmönster, jag virkar allt på känsla.

Sista, och eventuellt den mest avslöjande frågan: Vilka är dina bästa emojis?

🤠 🤝 🦆 🥺 🧡

Jahaja, vad tycker du att de säger om dig? 
– Näe, jag vet inte om de säger så mycket om mig. De är söta? Eller ok, jag uppfostrade ju faktiskt pekingankor under gymnasiet, så där finns ju en koppling till and-emojin. Ankorna var kanske inte helt tama, men jag hade dem hemma på gården och de kom när jag ropade på dem.